Kolartorpets Staffan
Staffan föddes hos uppfödarna på Kolartorpet. Riktig seriösa med jättefina kaniner. De säljer till avel och utställning. SÅ de avlar fram för att kunna sälja de till utställning och avel. Sen finns det ju vissa kaniner som inte riktigt håller måttet. Staffan var den första som man såg uner kategorin Kel. Såklart Staffan skulle bli min! Då hade han inget namn, men det första jag sa var, Han heter ju Staffan och är min! Så så blev det. Vi ringde de och nästa dag åkte vi och hämtade honom.
Han satt i baksätet med mej i sin bur och var hur lugn som helst. Och jag var så stolt. Vilket jag är nu med såklart. Jag har ju tjatat sönder om ett djur, så äntligen!

Staffans mamma, mormor, och morfar kommer från Tyskland. Mamma Ursula har fått många kullar och är mångas mamma. Kolartorpet äger Ursula och hon är en riktigt duktig mamma, därför är hon en av avels "mammorna" hos dem. Hon har fått många fina kaninbebisar! Finast är Staffan såklart. Pappan äger inte Kolartorpet längre, men gamla farfar Vargen finns kvar.
Staffan älskar att hoppa kombinationer särskilt när man släpper kopplet och säger hur duktig han är.
Staffan älskar att visa upp sig. Han är ganska liten, men duktig på att hoppa.
Jag funderar på att i höst (om han fortfarande tycker det är roligt) åka och småtävla lite, för att se hur han tycker om det. När vi har träffat andra kaniner tycker han ju om att visa sig, så hoppas han tycker det är kul.
Minsta klassen är 25 cm och 10 hinder. Många hinder för lillen, men inte så högt!
Nu när det börjar komma mycket gräs, så måste jag hålla mer koll. Staffan älskar klöver och maskrosblad, så det vill han äta hur mycket som helst av. Dagen efter så vill han inte komma ut och gömmer sig i höet.
Nu på försommaren så växer allt gräs mycket, och kaniner som har känsliga magar, får de inte äta lika mycket i början. Staffan får så ont i magen! Så man får börja försiktigt.

Staffans ska få en ny större bur. Emma har haft en fin liten kanin, Twix, som tyvärr var tvungen att avlivas i höstas. Därmed har hon massa kaninsaker kvar hemma som hon inte vill ha kvar. Så Staffan ska få två nya stora burar med två våningar. Han behöver det verkligen.

Staffan är ju världens gulligaste och finaste! Han är mitt allt, världens sötaste.
Så snäll, rivs aldrig, bits aldrig. Just nu när han är så snäll och lugn, har jag inga planer på att kastrera honom.
En liten plan med honom också... Ska berätta senare! Lovar!
Kolartorpets Staffan :) bara min kanin<3

Kommentarer
Trackback