tilmaaas.blogg.se

 

 

 

Som jag sa i del 1 så kommer detta inlägg att handla om Håkans texter och låtar.

 

 

Jag fullkomligt älskar att sjunga och titta igenom Håkans texter och låtar för den delen. Han skriver både låtar i lägre tempo och danslåtar. Mamma och jag brukar sitta i soffan och sätta på vår bästa spellista (som bara är med Håkan, såklart) och bara sjunga. Dansa med, jag råder er att inte se den synen haha!

Jag blir bara så lycklig av hans låtar<3.

 

 

Håkan är så grym på att skriva. Och när han sjunger märker man verkligen att han menar det han sjunger.

Han visar med sina texter och låtar att livet är inte direkt en dans på rosor. När man har problem i livet (som jag hoppas alla har) brukar jag tänka på det. Hur tråkigt livet skulle vara utan problem eller kaos.

 

Om det är världens bästa dag sätter man på ramlar eller En vän med en bil eller Kom igen Lena. Och tro mig, det finns många fler. Kärleksproblem? Finns massa låtar för det med. Allmänt ledsen? Lovar, Håkan finns för dig då.

Behöver du pepp? Du kan gå din egen väg eller När lyktorna tänds.

 

 

 

 

 

Jag tycker Håkans texter visar att allt inte behöver vara perfekt. Man märker också att han verkligen älskar att stå på scen, sjunga. Sådär supersnäll och go som han verkar vara, är han. Det vet jag!

Så någon gång, ska jag få Håkans autograf, och den kommer jag rama in och skydda med mitt liv :)

För något så vackert ska bevaras! Ett tecken på att han bryr sig, så är det för mig.

 

Många av mina vänner säger också att han är ful, inte sjunger bra och massor av sånt. Jag bryr mig inte alls om det! Men för att vara grym sångare, och allt annat måste man se grymt snygg ut, annars faller allt. Är det så?

Det är personligheten och (i dethär fallet) texter, låtarna och vänligheten som gör honom bäst.

Och han är grymt snygg, btw. Där fick du va?

 

Håkan har skrivit massor av bra låtar, och jag lovar, alla är grymma! Jag kan hur många som helst.

Ingen kan slå mig och mamma i Håkan Hellströms låtar och texter, skojar inte :)  

 

Det är så svårt att forma allt detta till ord. Det är så vackert på nått sätt. Han är bara bäst. Vågar stå för det han tycker och tänker. Och allt sådant bra man önskade alla hade.

Men ingen är perfekt, inte ens världens bästa idol.

 

Just nu lyssnar jag såklart på Håkan. Du kan gå din egen väg.

 

14 december 2013. The day of my Life ;) Kommer bli en världsgrym dag! En dag som jag sent kommer glömma. Ingenting kan slå denna konserten, lovar! Så din status på instagram "**/** 2013. Världens bästa dag! Konserten med One Direction" Dom får akta sig för här kommer HÅKAN HELLSTRÖM!!

 

 

 

Många undrar varför jag tycker han är så bra, lyssnar på hans musik i lurarna hela tiden.

När jag går till skolan vill jag alltid lyssna på hans musik. Det är en grym start på dagen.

 

Jag känner att detta inlägg får komma i olika delar.

 

Denna första delen kommer att handla om varför jag ens började lyssna på hans grymma musik.

Jo... Vi tar det från början.

 

Mamma har alltid tyckt om honom och alltid lyssnat på hans låtar. Jag var ungefär 9 år kanske när jag lixom "förstod" vem han var och så. I den åldern ska man alltid säga emot hela tiden, så jag "tyckte" (mest sa ;)) att han inte alls var bra och höll för öronen. Men vi lyssnade alltid i bilen och jag kunde ändå mycket av hans texter.

 

Men det är bara det senaste året som jag verkligen lyssnat. Hans sätt att skriva på är magiskt! Alla låtarna är grymma med sån text man verkligen känner igen sig i.

 

När mamma fyllde år fick hon 2 biljetter till en av Håkans konserter. Det var utanför Göteborg. Jag skulle få gå med, och fatta lyckan. Kvällen innan pratade jag inte om något annat. Men vad händer? Det som absolut INTE får hända. På morgonen, på konsert dagen, vaknar jag upp med 40 graders feber. Jag hade känt mig trött och frusen kvällen innan, men bara skakat av mig det.

 

Så mycket jag grät... Jag kunde verkligen inte gå. Det är tillochmed så att jag inte ångrar att jag inte gick. Jag hade inte klarat av det. Men jag proppade i mig Alvedon och satte mig i bilen. Pappa och jag körde till konsertplatsen. Jag satt med filt och pyjamas, och bara lyssnade. Såklart hade de satt deras dumma turnébussar för scenen, men ändå känslan. Jag sjöng i bilen och en otrolig lycka bara svepte genom mig!

Nu låter det som att jag förklarar kärlek till någon, och jag på något sätt förklarar jag kärlek.

 

Den grymma känslan! Det låter också som att jag överdriver rejält, men jag skojar inte. Bästa känslan! Och det bästa är att mamma faktiskt lovat att jag ska få gå på en konsert med honom någon gång. Och jag hoppas den gången blir snart!